Sötbollar

Så länge jag kan komma ihåg har jag inför varje vinter hoppats och hoppats att det ska komma mycket snö och att den ska ligga kvar länge. Aldrig har jag fått som jag velat, vilken besvikelse. Men så kom denna vintern. Jag var helt lyrisk när den första snön kom och världens lyckligaste när vi hade typ en halvmeter snö i Mörrum. Efter ett tag började jag tycka att nu kunde det ju börja töa, vi har haft en riktigt fin vinter men nu vill jag träna hund! Det var för en månad sen… Nu är jag riktigt trött på detta 😦

Ja, pga av ovanstående omständigheter blir det inte mycket agility tränat här inte. Och inte vallat heller, kursen som jag & Japp skulle ha gått för AKO nästa söndag är inställd. Men som ett ljus i mörkret är det idag precis 3 veckor till första agilitytävlingen och sen är det ingång på riktigt! Har nog aldrig längtat så mycket efter nåt tror jag 😀

Milo har inte haltat nåt sen rådjursincidenten och ser riktigt fräsch ut i kroppen faktiskt! Han har flera dagar kvar med antibiotika, sen blir det återbesök och då hoppas vi på positiva besked.

I fredags var jag på studiebesök med skolan hela dagen. Som tur är läser husse på distans denna termin så hundarna gick det ingen nöd på. När jag är i skolan brukar Japp ligga vid ytterdörren och vänta på mig, oavsett om A är hemma eller inte. I fredags hade han sällskap av Milo också.

Hur söta på en skala?

Igår hade vi absolut ingenting planerat så vid frukosten bestämde vi oss för att ta en tripp till Ikea i Malmö. Efter en kisserunda med hundarna kollade vi tågtiderna på datorn och tittade ut första tåg vi skulle hinna med. Sen skulle vi kolla vilken buss vi skulle ta från Malmö C till Ikea. Jag visste att det låg nånstans i östra Malmö (när vi skulle flytta dit sommaren -08 kollade jag upp en massa, bl.a hur nära vi skulle ha till Ikea ;)) 0ch Google Maps bekräftade detta.

Så vi satte oss på tåget, bytte till buss på centralen i Malmö och hoppade av på hållplatsen vi kollat ut som den närmaste. Så fort vi hoppat av bussen fick vi onda aningar. Även om vi visste att vi skulle få gå ett par hundra meter hade vi ändå trott att vi skulle se den blåa Ikea-byggnaden från hållplatsen. Men där låg inget Ikea… Vi gick runt en sväng, hittade en karta med alla företag i närheten utsatta, men inte ett ord om Ikea. Ringde pappa som kollade upp det hela hemifrån och det visade sig att Ikea låg nere i södra Malmö, i Svågertorp. Vad tusan? Tur i oturen var att vi kunde ta samma buss som vi hoppat av och åka hela vägen dit. Och tillslut kom ändå fram och fick med oss hem lite välbehövliga ting, en skohylla, ett par lampor, en pajform och lite annat smått och gott.

Så Ikea hade alltså flyttat och utan att dubbelkolla gick vi på vad Google Maps sa att Ikea låg. Jäkligt klantig men samtidigt kan man ju tycka att Google Maps borde hållas uppdaterat…

Banträning

Tyvärr blir det ingen vallning för Jappen nu medan vi är hemma, det är för mycket snö 😦 Men agility har det blivit och jag tror det uppskattas minst lika mycket av den svartvita 😀

Idag hade jag & farmor bokat ridhuset i 2 timmar så vi kunde faktiskt köra två stycken banor. Jag tycker det är himla bra att varva banträning och ”detaljträning”. Jag hade bara Japp med mig eftersom Milo inte ska hoppa med sina onda framben.. Idag och imorgon är han dessutom på kollo i familjen Kouzmines hus, lite kvalitetstid med husse :). Vi börade med en Agilityklass 3 bana:

Vi har inte 2 långa tunnlar i ridhuset så vi strök helt enkelt tunnel nr 4 och körde direkt från däcket till tunneln (nr 5) igen. Jag löste banan så här:

1-7 hund på vänster sida (decel på nr 3), framförbyte 7-8, serpentin på A:ets nedfart, framförbyte 12-13, bakombyte 18-19.

Vi klarade banan riktigt bra tycker jag :D. Jag var lite förvirrad mellan balansen och korta tunneln, det var precis på gränsen mellan ett framförbyte och ett bakombyte. Gjorde jag bb kände jag mig lam, som att jag fick vänta in Japp när han kom av balansen. Gjorde jag fb kändes det stressat och inte särsklit tekniskt korrekt. Men totalt sett kändes fb ändå bäst, bättre att vara offensiv än defensiv ;). Slalomingången var ett snäpp svårare än på skissen (vi fick trycka ihop det hella lite pga ridhusets bredd) men Japp satte den varje gång. Duktig hund! Bakombytet 18-19 blev riktigt läckert, Japp svarade så bra på min minskade fart (inte full inbromsning utan bara en fartminskning)  och slickade hinderstödet på 19. Utförandet på gungan och A:et var världsklass, på balansen varierar det mer. Men det går åt rätt håll iaf 😀

Sedan byggde vi om till en Hoppklass 3:

Här fick vi också trycka ihop det lite och utången på säcken var mer vid den röda markeringen i vår version av banan.

1-4 hund på höger sida, framförbyte 4-5, serpentin+bakombyte 6-7, decel 9, framförbyte 9-10, framförbyte 12-13, serpentin 17 (tunnelutgång), framförbyte 18-19.

Riktigt rolig bana att köra! Jag hade svårt att få till ett bra framförbyte mellan 4-5, men jag tror att den skarpa hoppvinkeln på 4:an hade mycket att göra med att svängen 4-5 blev stor. Från 6:an till tunneln hade vi problem till att börja med. Vår tunnel låg längre ut åt högerkanten och innan jag kom på att ta upp serpentinarmen flickade Japp in i fel ände av tunneln flera gånger. 9-10 var ju en annorlunda sekvens… Blev riktigt taskig hoppvinkel på 10 om man som min bästaste räserråtta svänger väldigt tajt runt hinderstödet. Slalomingången missade han ett par gånger. Japp är väldigt svår att manövrera i ridhusmiljö, det fullkomligt brinner i huvudet på honom när han far runt på banan. Båda gångerna han missande slalomingången fick jag lägga honom ner några sekunder och låta honom lugna ner sig. Sen var ingången inga problem.

Starter har vi tränat en massa också och har bara behövt bryta starten och gå tillbaka 2 gånger (pga flyttad tass då) 😀 Det känns så skönt att starterna i stående går framåt, jag upplever att Japp startar mer balanserat och hoppar första hindret bättre mot när jag lämnar honom i sitt så jag vill verkligen ha honom i stå.

Allt som allt ett riktigt lyckat träningspass och det i kombination med morgonens 2-timmarspromenad har gjort att det är en trött bordercollie som ligger jämte mig i soffan just nu ❤

Vallande jakthundar.. eller.. jagande vallhundar?

Näe, jag tror minsann att Milo är en jakthund född i en vallhundskropp! För oj vad Milo gillar att jaga. Han gillar det ungefär lika mycket som jag ogillar att han gör det. På vår ”standardpromenad” i Lund har vi fått börja ha Milo kopplad mer och mer. Det finns nämligen väldigt många små kaniner längs en sträcka och Milo vet nog inget roligare att jaga dessa små varelser. De har ju hål i marken lite överallt som de dyker ner i så det blir aldrig några längre jaktutflykter men även de korta är ju förbjudna! Han börjar lära upp Japp också… Japp jagar aldrig på eget bevåg (enda undantaget det där gången vid klubben i Lund, fy!) men hänger gärna på Milo.

Så idag, när jag & pappa gick på Jössa, drog Milo iväg. Och Japp efter. Förväntade mig att de skulle vända tillbaka när som helst som vanligt men istället drog Japp igång sitt jaktskall. Och så hörde vi skällandet försvinna längre, och längre och längre bort. Kände hjärtat skena samtidigt som jag tackade gudarna att det inte går några vägar i närheten av motionsslingorna. Sen blev det helt plötsligt tyst. Och då kändes det ännu värre för så kunde man ju inte höra vart de var! Och de var borta länge (kanske uppåt 5 minuter men det kändes som 5 timmar). Tillslut kom Japp tillbaka. Ensam. Och det kändes det om möjligt ännu värre för Milo brukar alltid komma tillbaka först med Japp i släptåg. Väntade på att Milo skulle dyka upp i vad som kändes som flera dygn och tillslut kom han springandes. Puh!

Jag glömde att ta i trä igår när jag skrev att Milo inte haltat sen veterinärbesöket. För idag efter den lååånga jaktrundan haltade han efter att ha legat stilla ett tag. Ordentligt, ser ut som han har ont i hela frampartiet :(. Min stackars älskling! Så han fick stanna hemma när jag & Japp åkte til ridhuset för att träna agility.

Japp var halvgalen och gläfste mer än nånsin, han har en tendens att göra det när vi tränar i ridhuset, han går igång som tusan på miljön och att farmor tränar så nära med sina hundar. Det tråkiga är att nu när vi kom hem och jag skulle torka av Japps smutsiga tassar varkar han ömma i tårna på höger baktass. Åh jag blir så arg på detta jagande, som jag är helt övertygad om är boven i dramat även när det gäller Japps tår!

Hem-hem

Ett nytt ord jag har lärt mig sen jag började plugga här i Lund är hem-hem. Hemma det är här, Lund. Men stället där man kommer ifrån, det är hem-hemma. Och imorgon åker jag hem-hem 😀 Till fina lilla Mörrum. Har sån tur med schemat att jag kan stanna ändå till måndag också. Det ska tränas agility och *hoppas hoppas hoppas* vallning. Har hört från Karin att det för tillfället inte går att valla i 25orna med jag o Japp håller tummar och tassar att det ska fixa till sig..

I lördags var jag och den svartvita på Greg-agilityträning. Det blev en heldag med riktigt nyttig träning! Vi körde 5 övningar från Greg-kursen, från den avancerade delen som jag & Japp inte var med på så det var nya övningar för oss. För dom andra blev det väl lite mer som enn uppföljning. Jag fick med mig en massa tips och goda råd, det är verkligen guld värt att ha analytiska ögon på sig när man tränar, någon som vet vad man vill uppnå och som kan systemet. Jag hoppas att jag också nån gång i framtiden kommer känna mig så pass insatt i systemet att jag kan hjälpa någon annan!

Nu är hundarna anmälda till Malmö int den 20/3 så nu är det officiellt – tävlingssäsongen är på väg! 😀 Japp ska köra och Hopp 3 och Milo är anmäld till Ag 3. Sen återstår det väl att se om han kommer kunna starta, han har inte haltat något alls sen vi var hos veterinären (då började han på smärtstillande, sedan i torsdags äter han inte det längre utan antibiotika istället) så jag hoppas den positiva trenden håller i sig!

Svettigt

Här var det svettigt! Jag var nämligen helt allvarlig när jag skrev att jag skulle skaffa årskort på Gerda så det fixade jag i tisdags. I samma veva gjorde jag mitt första träningspass, tillsammans med Thereze. Vi började på ett aerobics-pass men insåg efter 30 sek att vi inte hade en chans att hänga med i alla komplicerade steg och rörelser och då blire ju inte mycket träning av det! Så vi bytte sal, till alpingympa. En liten varningsklocka ringde inom mig när jag tänkte tillbaka på vad jag hade läst om alla olika pass på Gerdas hemsida men jag kunde inte komma på vad det var. Passet var riktigt jäkla jobbigt. Speciellt i benen, hua! Nånstans i mitten av passet slog det mig att jag läst nåt i stil med ”det är viktigt att du är vältränad när du kommer till alpingympan”. Jo jag tackar jag! Jag som inte tränat en dag i hela mitt liv :P. Eller jo, har varit med min mor på gymmet ett par tre gånger och en gång med Alle, men det är så långt det sträcker sig. Jag citrar från Gerdahemsidan, om alpingyman:

”Detta är mycket intensiv gympa i högt tempo för den vältränade motionären. Här används tunga övningar med många upprepningar och mycket av träningen koncentreras till benens muskler. Det är mycket viktigt att du är vältränad när du kommer till alpingympa.”

Hmm.. Inte så konstigt att man var mör efter 55 minuter av det där! Idag har jag varit på ett något behagligare pass, ”vanlig” gympa. Riktigt svettigt det också men inte lika påfrestande på just benen. På söndag blir det pulsgympa (konditionsinriktat gympapass). Jag tänker mig att en kombination av pulsgympa och alpingympa måste vara den ultimata agilityförar-träningen. Typ 2 pass puls och 1 pass alpin i veckan – kondition och benstyrka. Kanske kombinerat med nåt tekniskt, typ stepup eller aerobic för att slipa på fotarbetet. Hahaha ni hör mina planer men bli inte förvånande om jag tröttnat totalt på allt vad träning heter om en månad ;). Fast nää, så ska det faktiskt inte bli, det har jag lovat mig själv.

Imorgon åker jag & Japp och tränar Greg-agility! Vi har inte tränat på flera veckor så det återstår att se hur mycket hjärna Japp kan koppla på imorgon. Att det blir spring i benen det tvivlar jag inte på…

Borrelia

Igår fick jag ett samtal från veterinären. Provsvaren hade kommit och Milo testade positiv för borrelia. Men inga andra av fästingsjukdomarna eller något annat som de testade så det är ”bara” borrelia. Nu blir det antibiotika i 20 dagar och därefter återbesök. Nu ska man inte ropa hej förrän man är över bron men jag tycker faktiskt detta beskedet var lite av en lättnad. Det KAN botas liksom.

Att överleva februari

Första februari och ett steg närmare den magiska månaden mars – då det nya agilitytävlingsåret drar igång för vår del 😀 Jag är så galet sugen på att tävla. För att inte tala om träna, det är liksom en hel massa snö i vägen just nu.. När vi åker hem till Mörrum nästa helg ska vi iaf passa på att träna i ridhuset. Japp i alla fall. Om Milo väntar jag ju på besked från veterinären.

Jag glömde förresten nämna ett par saker efter vårt veterinärbesök. Veterinären hörde ett vad hon kallade ett ”obetydligt blåsljud” på Milos hjärta. Hon påpekade att det var mycket svagt och inget att oroa sig för såvida inte Milo helt plötsligt blir riktigt dålig. Men det var såklart tillräckligt för att göra mig riktigt oroad ändå. En annan sak var Milos vikt. Han fick ju vägas det första som hände när vi kom dit och vågaen visade 18.8 kg. Det är över 2 kg mindre än sist jag vägde Milo. Vilket visserligen var väldigt länge sedan och gick till som så att jag vägde mig själv och sen lyfte jag upp Milo och vägde oss tillsammans. Så noggrannheten kanske inte var på topp den gången men hur som helst så kan det knappast diffa över 2 kg på rena felkällor. Jag har också sagt ett tag att jag tycker han har gått ner i vikt och framför allt tappat muskler. Jag misstänker dock att det kan bero på fodret han äter. Det är ju samma foder som för överviktiga hundar vilket innebär att det direkt är något högenergifoder, snarare raka motsatsen. Milo som alltid har varit väldigt kräsen med maten och ibland hoppat över frukosten äter ju numera alltid upp direkt. Och jag har ökat fodermängden i flera omgångar. Han äter nästan dubbelt så mycket som Japp i gram mätt. Eftersom hans sockervärden enligt proverna var normala så undrar man ju om han verkligen måste fortsätta gå på detta fodret. Ska höra efter när veterinären ringer.

Men för att återgå till ämnet på dagens blogg så kan man ju undra hur man ska gå till väga för att överleva februari månad. Jag lever för helgerna och räknar alltid tid till en händelse i antal helger det är dit. Och så ser jag till att ha något kul planerat varje helg 🙂 Denna månad har vi en träningsdag tillsammans med ett gäng från greg-kursen nu på lördag att se fram emot. Helgen efter det ska vi till Mörrum ❤. Helgen efter det gapar alldeles tom och jag vet i tusan hur detta ska gå. Helgen efter det blir det ännu en visit till Mörrum, fast då bara för att gå vallnigskurs för AKO. Och sen vips – så vart det mars! Då har jag bara en jobbig GIS-tenta den 10/3 att ta mig förbi, sen börjar tävlingsåret den 14/3! WOHO!!

För att väga upp att jag inte kan träna agility med hundarna ordentligt har jag beslutat att börja träna mig själv. Jodå, jag, den mest träningsskygga människan ever, ska skaffa årskort på Gerdahallen och se till att ha mig själv i tipptopp-form denna säsongen. Jag måste ju faktiskt försöka hålla jämna steg med den svarta faran som gör mig sällskap på agilitybanorna.