Vilket SM! del 2

Söndag – finalerna

Hopplagklass – Kämparglöd

FILM Vårt lopp vid 27.15

Från det att vi kom till tävlingsplatsen på morgonen bara öste regnet ner. När large-lagklassen höll på fullkomligt vräkte det ner. Trots att Milo inte direkt gillar regn valde jag att starta honom (laget var ju redan diskat så vi tävlade ju inte om något resultat), det är ju faktiskt inte varje dag man tävlar på SM och med Milos hälsohistoria vet man inte om det blir några fler SM med honom. Så vi startade och Milo sprang på så fint, och kul hade vi i ösregnet 😀 På slutet blev det en klassisk ”Milo-disk”, han täppte för öronen lite och sa jaaa jag kommer strax jag ska bara ta detta hindret först. ”Detta hindret” skulle inte tas och disken var ett faktum. Men vi var glada ändå 😉

Hopplagklass – Villervalla

FILM Lotta först ut i laget vid 1.31.30

Dags för lagfinal och Villervalla var alltså fjärde sista laget ut. Laget i ledning när vi gick in på banan hade 15 fel så vi hade alltså råd med 5 fel, förutsatt att vi var snabbare än dom också, för att gå upp i ledningen. Lotta & Neil fick med sig 2 rivningar en bit in i banan och sen blev det en disk när Neil tog fel tunnelingång. Nu var vi alltså tvungna att ta våra 3 kvarvarande hundar i mål för att få ett resultat.. Petra & Lira går in och gör en snygg nolla. Jag & Japp gör ett fint lopp men tyvärr stör jag honom på hoppet efter däcket (försökte säkra upp att han inte skulle ta oxern bakifrån som Milo hade gjort) och han river. Men sen svischar vi i mål utan fler fel och nu är det bara sååå spännande.. Mia & Hekla måste nolla för att vi ska gå upp i ledningen men huvudsaken är ändå att de går i mål och vi får ett resultat. Första delen av banan går Hekla som på ett snöre – sen glömmer hon att samla ihop sig i slalomet och missar andra porten. Tusan! Men Mia fortsätter jobba, en rivning på samma hinder som Japp blir det också men än kan vi i alla fall få ett resultat för laget. Då händer nåt helmysko, Mia ska ta Hekla runt hindret efter tunneln och det ser inte ut att vara några konstigheter alls, men från ingenstans så kastar sig Hekla över hindret från fel håll, kraschar in i hinderstödet och blir diskad. Å så snopet men vilken tur att hon inte skadade sig!!
Det blev alltså ingen SM-medalj till Villervalla detta året men vilket lag vi är! Jag är så glad att ha såna fina lagkamrater och på nästa SM blir vi livsfarliga det kan jag lova! 😉

Individuell Agilityklass – FINALEN!

FILM Vårt lopp vid 53.00

Regnet fortsatte att vräka ner och timmarna mellan lagstarterna och finalen satt vi mest i tältet (stängt eftersom det regnade och blåste in annars) och huttrade. En stund satt till och med jag & Lovisa och kollade på livesändningen från tävlingen som på gick på banan utanför tältet! 😛 När det sen äntligen var dags att gå bort till banan för banvandring gick luften ur mig så fort jag såg en tunnel under balansen. Aah, jag bara VISSTE att det skulle komma på finalbanan, så fort jag såg att det var Nisse som skulle rita finalbanan för large så visste jag. Och där låg den, en tunnel kloss intill balansuppfarten. Då kände jag i princip att vi var diskade innan vi ens startat – för det där har jag aldrig lyckats få ordning på med Japp. Ligger det en tunnel intill balansuppfarten tar han tunneln vad jag är gör, vad jag än säger. Det är som att han inte ens ser balansen. Sådan sekvens har varit med i en ag klass 3 i år samt i en av banorna på landslagsuttagningen. Båda gångerna gick det likadant: jag visar och säger BALANS – Japp tar tunneln. Jag tar tillbaka honom och säger o visar ännu tydligare – han tar tunneln igen. Jag stannar honom mitt framför balansen, blockerar tunneln och säger BALANS – dååå tar han balansen. Det gick till exakt likadant i SM-finalen. Men innan dess, när vi stod på startlinjen, det var en sån underbar känsla! Att gå ut i slutet av en SM-final men chans att ta medalj, att höra vänner heja på och peppa utanför banan, att veta att jag har en så jäkla bra agilityhund – helt fantastiskt! Jag längtar redan till nästa SM! 😉
Trots att vi startade på slutet även i denna klassen hade jag inte några problem med löptikarna denna gången. Jag höll mig långre ifrån starten och försökte vara där jag inte trodde att nån löptik hade gått. Så när vi stod på startlinjen hade jag min gamla vanliga gapande, vilda bordercollie med mig – det kändes tryggt 😉 Japp kom som skjuten ur en kanon i starten, in i tunneln.. fint A:hinder.. jag kom lite för långt bak i threadlen men fick honom över hindret efter.. så var det mardrömssekvensen. Så gott som alla som gjort framförbyte innan balansen skickade hunden raka vägen in i tunnel. Många som gjorde bakombyten gjorde det också 😛 men det kändes ändå som ett säkrare val. Till saken hör att slalom stod dumt till vid muren innan balansen också, man kunde inte trycka på för mycket i bakombytet för då fanns risk att skicka in hunden i slalom istället. Jag försökte verkligen hitta en balans, först hålla in lite för att undvika slalom, sen trycka på så mycket som möjligt ut mot balansen. Problemet var bara att Japp såklart bestämt sig för tunneln så fort han såg den när han hoppade muren. Tjoff in i tunneln och vi var diskade. Fortsatte banan och fick lite problem när vi kom tillbaka till muren från andra hållet men det var för att jag inte satsade o sprang tillräckligt upp mot muren eftersom vi redan var diskade. Sista halvan av banan gick i alla fall fint även om jag slarvade med att trycka ut honom på hindret efter gungan så han tog det på fel håll. Återigen en sak jag aldrig hade gjort om vi inte varit diskade.
Nåt som känns jättekul att att speakern kommenterade oss med att Japp hade gjort fantastiska laglopp och att han var en hund som ”vi” (vilka nu det är!) fått upp ögonen för under det här SM’et, och att han har många SM framför sig. Det hoppas jag att han har för oj vad det har varit häftigt att tävla SM med honom, min underbara lilla hund som det är en ära att få ha som tävlingskompis!

Tyvärr blev largefinalen inte den livsfarligt spännande final som den brukar vara. Banan var helt enkelt inte alls en bra finalbana på ett SM. Jag ser gärna att finalbanan är svår, handlingstekniskt utmanande liksom, men utan att orsaka diskningar på löpande band. En final är som allra bäst när många av dom som startar sist och alltså ligger bäst till tar sig igenom banan och det blir en kamp mot klockan samtidigt som det gäller att sätta den där svåra slalomingången, threadlen eller var det nu kan vara. Istället blev det så att i princip alla från topp 15 diskade sig. Jenny Damm & Ina var som vanligt helt outstanding och nollade, mer värdiga SM-vinnare tror jag inte finns! Men innan speakern meddelade det visste typ ingen vem som tagit silver och brons för det var liksom några från nånstans plac 15-20 från hoppbanan. Med tidsfel. Jag säger inte att silver- och bronsmedaljörerna inte också var värdiga sina medaljer, men jag tycker faktiskt inte att ”rätt” SM-medaljörer kommer fram på en bana som den finalbanan.

Hur som helst så kan jag inte tänka mig en bättre SM-debut för mig & Japp och jag är redan taggad inför SM 2012 i Borlänge!!