VM är i full gång och jag kan inte slite mig från datorskärmen!! Gud så spännande. Largelaget gjorde en alldeles strålande insats i förmiddags, 3 nollor och en 2:a plats inför ikväll. Medium missade jag eftersom vi var och tränade, men de nollade också alla 3 och ligger 8:a eller nåt sånt, Small håller på nu med Sverige startar nästsist.
Träning alltså och givetvis byggde vi upp VM-banan som largehundarna sprang på för några timmar sidan 😀
LOP 3, push 5, serp 6, bb 7, fb 7-8, bb 8, threadle 8-9, blindbyte 10-11, fb 17-18
Riktigt, riktigt rolig bana. Utmanade. Jag började med att gå banan med framförbyte 5-6 men avståndet var så gigaaaantiskt att Japp blev alldeles osäker och tog 2/17 bakifrån istället. Vi krånglade en hel massa där i början på banan och Japp var sååå frustrerad och helt uppskruvad så jag fick gå av banan med honom. När han (vi) lugnat ner sig gick vi in igen och jag gjorde då bakombyte på 6 istället, vilket funkade men jag kände mig lite passiv. När jag körde Milo serpentinade jag 6:an men fick då svänga honom höger över 7:an (eftersom han får ofantligt stora svängar i vad som ska föreställa tajta bakombyten) och det ville jag egentligen inte. Men Japp som svänger grymt kunde jag ju svänga vänster fast att jag var på den sidan så när jag provade serpentinen med honom blev så otroligt jäkla bra 😀 Vid slalom sprang jag ändå upp till hopphindret innan han hunnit till sista porten för att få till en bra threadle och det fick jag också. Intressant är dock att jag inte såg en enda göra så på VM. Alla ”sejfade” och höll sig närmare hunden i slalom = stor sväng alt. osäkerhet o långsam passage 8-9.
Otroligt nog så kändes det som att något lossnade för mig & Japp denna träningen, det började med total kaos och slutade i ett par grymma felfria rundor. Hoppas denna känslan hänger kvar till tävlingen imorgon!
Nimilobloggen 